Rosenkorsets filosofi bygger på en lång tradition och anknyter till den universella befrielselära som under årtusenden gett upphov till olika andliga inriktningar och religioner. Eftersom den nuvarande värld vi lever i påverkas av olika inflytanden och krafter förvanskas de ursprungliga lärorna alltid efter en tid och många religioner förstelnar i en form som inte längre erbjuder hjälp till befrielse från denna värld. Nya andliga impulser utgår därför under vissa perioder från den ursprungliga gudomliga världen.

Rosenkorsets symboliska innebörd
En gnista av den eviga anden finns kvar i människans hjärta sedan hon lämnade den ursprungliga gudomliga världen. Om människan börjar följa impulserna från denna gudomliga gnista kan en förvandlingsprocess påbörjas och leda till en väg tillbaka till den ursprungliga världen. För att komma vidare på denna väg måste hon förändras, den gamla personligheten måste träda tillbaka och ge utrymme för den nya själ som kan utvecklas ur den gudomliga gnistan i hjärtat. Denna process kan symboliskt liknas vid en rosenknopp som slår ut i mitten av vårt livs kors för att bilda en utslagen ros, en ny själ som kan förenas med anden. De andliga impulserna strålar då samman med den förnyade människan i denna ros, i mitten av korset, och bildar vad som inom Rosenkorsets filosofi kallas ett Gyllene Rosenkors. Denna genomgripande förändring av hela människans personlighet kallas i Rosenkorsets filosofi för ”transfiguration”. Alla religioner har i sin ursprungliga form visat på denna väg. Människan måste dock frivilligt välja att gå denna väg genom att följa den stilla uppmaningen från hjärtats gudomliga atom. Lectorium Rosicrucianum undervisar om denna väg och om transfigurationens betydelse.

Människan som mikrokosmos
Vårt medvetande i denna världen domineras av vår jordiska personlighet som styrs av de erfarenheter vi får på vår färd mellan födelse och död. Enligt Rosenkorsets filosofi består människan inte enbart av den förgängliga personligheten utan även av ett så kallat mikrokosmos som är odödligt. När det talas om människans nedgång från den ursprungliga gudomliga världsordningen så är det detta mikrokosmos som åsyftas. Det är alltså endast i denna bemärkelse som man kan tala om reinkarnation. Så länge den jordiska personligheten inte genomgår en transfigurationsprocess som leder till återupprättandet av den ursprungliga andesjälen, så kommer denna personlighet att upplösas i samband med att den fysiska kroppen dör. Vårt mikrokosmos tvingas då att ta emot en ny jordisk personlighet, att förbinda sig med ett nytt jordiskt liv. Om transfigurationsprocessen lyckas, då bryts denna fångenskap vid födelsens och dödens hjul och mikrokosmos kan påbörja sin färd till den gudomliga världen.